Hur har vårt land kunnat bli som det nu är och vad har hänt med människorna? Tanken slog mig efter att ha läst unga kvinnor som är förtvivlade över att de inte har några vänner, till och med skäms över det. Naturligtvis grubblar de över om det är något fel på dem själva som inte lyckas skapa kontakt, men boven i dramat är det samhälle som växt fram de senaste tjugo åren. Det människofientliga samhället.

Upplever ofta i samtal med människor hur de nervöst står och trampar men vill inte rent ut säga att de måste skynda sig för att hinna med det de skall göra. Det förekommer till och med hos äldre numera, människor som borde ha all tid i världen att ta vara på den korta tid som är kvar av jordelivet.

Ensamheten dödar har jag läst någonstans och just ensamheten och ingen att förtro sig till har gjort att så många unga tagit sina liv. Många gamla också för den delen, de har inte orkat vänta på det som drabbar oss alla. Botemedlet är enligt någon byråkrat eller politiker att vi måste ha nolltolerans, samtidigt splittrar de invånarna ännu mer genom beslut och förordningar som slår sönder invånarnas liv. Det går inte att leva i två världar samtidigt, men det är vad de som styr vårt land försöker göra, men utopi och verklighet är två vitt skilda saker.

Pressen på invånarna har ökat för varje år, det är invånarnas ansvar att se till att det finns pengar till vår så omtalade välfärd. Ja, egentligen bara omtalad av våra politiker, alla övriga har sett hur det gått utför med vårt land och hur välfärden urholkats. det är med andra ord inte invånarnas fel att det blivit så här, det beror på ett enormt politiskt misslyckande.

Än så länge har vi inte sett det slutliga resultatet av vad som händer när politiska makthavare skapar ett samhälle som passar dem men inte folket i sin helhet. Det är ingen tillfällighet att vi fått de enorma inkomstklyftorna och en växande fattigdom, det är nämligen vad som kallas nyliberalism går ut på. Om en del blir ruskigt rika spiller det över på alla, men hur idiotiskt låter inte det?

Medvetet eller inte har det politiska samhället splittrat invånarna, när det gäller sjuka och arbetslösa till och med förnedrat dem. Senaste valet visar att många fått nog, varför reaktionen inte kommit tidigare kommer forskare antagligen någon gång framöver att tro sig hittat en förklaring till.

I en tid då människorna är både fysiskt och psykiskt utmattade efter en arbetsdag finns inte kraft att vara social. Efter arbetet finns massvis med saker som måste göras, det finns fler än ett moment som påverkar våra kroppar negativt. Tiden för återhämtning är alldeles för kort, det är bara de starkaste som "överlever" i ett samhälle där människan inte sätts i första rummet.

Vad jag kan förstå är det vad som kommer att vara den drivande kraften i att förändra vårt samhälle till det bättre. Att människorna vågar öppna upp sig och tala med andra om hur de upplever det samhälle vi nu har och hur de skulle vilja ha det. Ser man till de sydliga Europeiska länderna samlas folk på gatorna för att protestera mot orättvisor, i vårt land orkar kanske någon skriva en arg insändare som går de flesta förbi av skilda anledningar.

Vi klarar inte ens av att få bort inkompetenta politiker som år efter år kan sitta kvar på sina uppdrag tack vare partiernas stöd. Vad väljarna tycker och tänker har partierna för länge sedan slagit dövörat till. De vill driva igenom sina "monument" som skall finnas kvar för eftervärlden. De lägger pengar på saker invånarna inte vill ha, men slår sig ändå för bröstet.

Det här är ingenting annat än maktmissbruk som retar upp invånarna och det tålmodiga folket tappar humöret. Det fantastiska är att våra politiker inte fattat att det instabila politiska läget är de själva orsaken till, inte de som röstat på "fel" parti. När inte våra politiker insett att vad de har att förvalta som makthavande politiker, nämligen att företräda alla invånare, har de svikit de som är grunden för hela vårt samhälle, nämligen människorna.

Det finns inga andra de skall företräda utan göra sitt bästa för att alla invånare skall ha samma möjligheter till ett värdigt liv. När de inte klarar av en så enkel uppgift, varför har vi då politiska företrädare? En dag kommer det inte att behövas vare sig politiska eller fackliga företrädare, den moderna människan är fullt kapabel att ta hand om sina egna problem. Eller snarare kommer att tvingas till det när konsumtionssamhället går i graven.

Vårt land har haft massarbetslöshet tidigare även om det var för runt åttio år sedan. Det sägs att vi är bättre rustade i dag att möta en rejäl kanske till och med långvarig konjunktursvacka, men inte ens några hundra miljarder räcker långt när en kris slår till. Eller som jag läste för inte så länge sedan, sedelpressarna skulle gå varma om alla värdepapper skulle lösas in.

Betydelsen slog mig först efteråt, de omåttligt rika är det bara på papperet, skulle de försöka lösa in sina värdepapper skulle allt som byggt upp rasa ihop på kort tid. Tyvärr är det de arbetande människorna som skapar de enorma rikedomarna, men om de inte belönas uppstår en misstro mot hela det system allting vilar på. Ju snabbare fler blir fattiga, desto snabbare kommer även de enormt rika att bli det.

Ser man tillbaka är det enorma riken som fallit av skilda anledningar, förstår man att det som styr allting är verkligen finurligt uttänkt. Kan inte människorna gemensamt skapa rättvisa, finns antagligen en högre makt som kan det och jag har en känsla av att det är vad som nu är på väg att hända med vår värld.

Gott Nytt År till er som läser det här och en förhoppning om att ni skall värdesätta livet mer än pengar och statusprylar.