Livet är som ett lotteri sa min mamma och tänker man efter är det faktiskt det. Ser man inte för allvarligt på det, kan det liknas vid att vi tilldelas en lott när vi föds. En dag visar det sig om vi fått en vinst- eller nitlott, det är vad livet handlar om. Vi bör alltså ta vara på varje dag och njuta av den som om den är den sista, för när den sista dagen infaller har vi lyckligtvis inte en aning om.

Det samhälle som växt fram ger inte människan tid att tänka efter och många följer med strömmen. Man kallar det grupptryck, men i själva verket finns en rädsla för konsekvenserna av att vara annorlunda. Det största misstaget vi människor gör är att bry sig om vad andra tycker, för eftersom vi alla är unika varelser, kan vi varken tycka eller tänka lika.

Den senaste tidens larmrapporter om förestående klimatkatastrofer skall naturligtvis tas på allavar, men Bronsålderns vackra varma väder övergick i Järnålderns bistra och blöta klimat i vårt land. Det hände på 500-talet före Kristus, vad är det som säger att inte historien upprepas och människan förgäves försöker ändra på tingens ordning? De luftföroreningar det talas om är inte "vanliga" människornas ansvar, utan helt och hållet de som medvetet och av kostnadsskäl genom utsläpp förstör vår atmosfär. Men vad orsakade Bronsålderns varma vackra väder och Järnålderns bistra klimat?

Allt som händer trycker ner människorna och till slut nås en gräns då livet inte känns meningsfullt. Det positiva är att människan då får nya värderingar, det händer när priset för att föda både sig själva och samhället blivit alldeles för högt. Det är då människor börjar tänka mera på behovet av att få mer fritid för att vila eller tid att odla en hobby och anser det mera värt än en ny bil. Det blir billigare att reparera den gamla.

Jag upptäckte alldeles för sent i livet, att skrivandet är den bästa terapin man kan tänka sig. Fantasi har alla, det gäller bara att locka fram de tankar som legat och grott. Mina tankar kring att utveckla det jag nu håller på med började när en ung kvinna tog kontakt och frågade hur hon skulle skriva en barnbok. Det visade sig att hon redan hade berättelsen klar i huvudet, men att få ut den var svårare. När hon sedan skrivit ner den visade det sig vara en gullig berättelse, men inte längre än sexton skärmsidor. Då slog mig tanken att alla som kan skriva en berättelse, också kan göra ett eget häfte av den och jag hjälpte henne att göra det. 

I min ungdom fanns tunna deckare tryckta på billigt papper. I de tunna deckarna hade brotten ofta hänt och de smarta detektiverna eller ofta amatördetektiverna löste bit för bit mysterierna utan onödigt våld. De här små häftena rymdes i skolböckerna och kunde läsas i smyg på någon tråkig lektion. De små tunna häftena fanns även för flickor, med lite annat innehåll förstås.

Läsande uppmuntrades även i skolan där det också fanns böcker att låna i skolsalarna. Kanske inte så konstigt eftersom vi då levde i en tid som kallades folkbildningens tid då böcker till och med såldes på arbetsplatser. När allt började handla om politik och böcker och teater började innehålla politiska budskap på sjuttiotalet dog också folkbildningen. Berättelser är till för att kunna fly från verkligheten en stund, inte bli påmind om eländes elände, Men det kanske viktigaste av allt att kunna känna igen sig i personernas agerande i berättelserna.

En förändring märktes även inom musiken och filmerna, de tidigare välbesökta Folkparkerna drog inte längre till sig folk och fick läggas ner en efter en. Mycket kan skyllas på att de flesta skaffade sig en teveapparat, vilket fick folk att sitta hemma istället för att gå ut och roa sig. De tidigare stora folkrörelserna började tyna bort och folk umgicks inte längre som tidigare. Nu umgås vi flitigt via sociala medier, men det är inte alls samma sak.

Men förhoppningsvis går det att starta en ny folkrörelse, att skriva ner berättelser som anhöriga och vänner kan få läsa. Varför inte börja som en anonym författare och på det viset få ett objektivt utlåtande. Folk har nämligen en förmåga att inte ärligt säga sin hjärtas mening till någon de känner, den kritiken sker bakom ryggen istället. Mer om det här kan ni läsa i nästa inlägg.

För den som är nyfiken på hur man gör eller vad man kan göra med enkla medel och en enkel kort berättelse, går det att få ett smakprov på genom att mejla mig så kommer det med vändande post som man brukar säga. Till att börja med går att välja mellan ett häfte jag kallat Två noveller vilket innehåller två kärleksnoveller, eller ett häfte med en kort lättsam berättelse som heter Suveränt!. Utöver det kan ni även ladda hem ett häfte jag gjort som heter Visst kan du skriva, där också beskrivning finns med hur man tillverkar häften.  Min mejladress är spiken36@gmail.com.